Jag blundar, livets vackra färger syns inte mer.
Jag blundar, och smärtan tar över.
Jag blundar och känner hur frågorna blir fler.
Jag blundar och ser minnen som jag så länge försökt sudda ut.
Jag hör hur någon ropar mitt namn.
Jag öppnar mina ögon och färgerna är tillbaka, smärtan blott ett minne
och frågorna och minnena har sedan länge tynat bort.
Solen bländar min syn och jag blundar igen, de vackra färgerna
är åter igen borta, smärtan olidlig.
Frågorna är nu fler och minnena är tydligare.
Jag hör hur någon ropar mitt namn. Men jag vågar inte öppna mina
ögon för att riskera att bli bländad igen.